Midsommaren är förbi. Nu går vi mot mörker igen.

Midsommaren var vi ett helt gäng hemma hos Johanssons utanför Burträsk. Någon sa mig att vi var 55 personer, och de stämmer nog bra. De va folk man kände och inte kände där, så ännu en gång fick man nya bekantskaper. Jag och Jessan hade tjatat på våra föräldrar så vi kom dit med våran husvagn. Kändes skönt men tanke på att de var förutspått att de skulle regna på natten. De va tänkt att vi skull tälta och dela tält med anders. Men tack och lov slapp vi det, inte för att anders är farlig att sova med utan jag syftade på att sova i tält i allmänhet. Kallt, blött och fuktigt är inte min grej. Men de blev jag jessan och anders i husvagnen riktigt mysigt. Tycker synd om er starckare som sov i tält, ja tänkte på er.

Iaf så var mitt X där vilket för mig va lugnt bara ja slapp prata eller umgås med honom. Kvällen gick och jag hann med att bada badtunna, spela kort och skvallra lite. Alla tog en massa bilder som är ganska roliga att se på. Jessan hade rosa hår och Anders körde på blått hår, väldigt tjeckt.
I slutändan blev det ändå så att jag och mitt X pratade, inget jag ville från början utan de va han som sökte upp mig. Jag blev ganska upprörd och förbannad. Känner att det ligger kvar än lite sen helgen. Hur kan han tro att ja ska kunna förlåta han?! ALDRIG va vad jag sa honom.
Jag har aldrig varit otrevlig mot honom sedan det tog slut och kommer inte börja nu men inte fan kommer vi bli vänner eller bekanta heller. Ja va ganska uppskakad efter detta, huvudvärken kom och ja slutade dricka. Dagen efter mådde jag ganska bra. Men allt hade ändå kännts som en drömm som jag ville vakna upp ur.

Begravningen var på Torsdagen före midsommaraftonen. Den va väldigt fin men smärtsam. Jag kände så med familjen, så hemskt och ofattbart. Kan inte smälta det än, då kan jag tänka mig att familjen har det värre. Jag är ledsen vill jag bara säga men det hjälper inte.

Man kan inte hjälpa att tänka på när man själv ska dö, det kan hända när som hellst. Vilka skull komma på ens begravning. Jag hoppas ja slipper en begravning igen för en ung människa som har hela livet framför sig.