Klockan 9.25 imorse fick jag ett sms av min mor där det stod "Johan från Bjurfors som gått i min klass 7-9 har omkommit i en arbetsplatsolycka i Stavanger/Norge". Först kände jag irritation när jag såg att messet var från mamma, och tänkte vet hon inte att jag sover men när innebörden i sms:et träffade mig så blev jag stum och chockad. Efter en liten stund sa jag vad som hänt till Nicke som låg och sov fortfarande bredvid mig, han nästan flög upp.
Dom har gått samma klass (fordons) samt jobbat med varandra i 3 år och delat lastbil så en gång för länge sedan kände dom varandra väl. Vi va genast klarvakna. Jag kände han inte väl men jag lider så med hans flickvän, vänner och familj. Tragisk när unga människor inte får leva färdigt, skaffa familj och bli pensionärer. Alla på facebook som är hans vänner har skrivit en rad, det som drabbade mig mentalt hårdast va att läsa flickvännens alla inlägg om olyckan och jag grät. Att helt plötsligt förlora kärleken som står närmast hjärtat måste va kniven i hjärtat. Skulle någonting hända Nicke vet jag inte ens om jag skulle orka leva med det. Men vad ska man göra..
När djur far illa och ens kärlek går bort gör mig så betagen och ledsen. Jag vill bara skriva att jag tänker på dig Johan och dina närmaste.
Vi va mest irritarede på varandra i skolan, jag tyckte du va omogen och du tyckte jag va töntig men ingen skulle få dö ung. Vila i frid Johan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar